jag ser stjärnor i det blå. bokstavligen talat.

igår satt jag och läst minst hundra sidor i tortilla-gardinen. det är så fint tycker jag att sitta i vårt största fönster och titta på solen när den går ner. det är så varm och skönt. och sedan, när den gått och lagt sig kommer stjärnorna fram, trots att himlen nästan är helt osvart. det tycker jag är ganska fascinerande. och fint förstås.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0