dödsångest och freestyle i plåt

hemskast obehagligt. jag drömde att folk runt omkring mig gick och dog hela tiden. ja alla dog var sin gång alltså,inget zombie-kalas. det var lite som i den där filmen när hela usa drabbas av en självmords-epidemi. jag förstod inte det hela och överlevde tillsammans med de som inte heller förstod. kanske var jag upprörd, för någon tyckte synd om mig och gav mig en sådan där antik cd-freestyle i plåt som bara spelade små cd-plattor och jag låtsades att jag blev glad.
läskigt och inte ens när jag varit vaken i över tjugo minuter vågade jag titta träd, och sånt. men nu känns det bättre...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0